Jag har blivit tvungen att smälta rapporten innan jag kan kommentera den. Inget i rapporten är ju egentligen en överraskning men det är det där hoppet… Hopp om att mina barn och de barn jag möter bara är ovanliga fall. Hopp om att historierna där barn blir missförstådda, nedstämda och utanför kanske är unika. Men rapporten presenterar svart på vitt att så är det inte.
Attention, som är ett riksförbund presenterar en rapport som visar på skrämmande siffror men det mest skrämmande är att ingenting händer. Vi som arbetar med och för alla med NPF, vi som är funkisföräldrar instämmer i rapporten, förfäras, gråter och skriker men ingen utanför vår bubbla verkar reagera.
Jag vet inte vad som ska till för att beslutsfattare, skolor och politiker ska reagera. Jag vet inte hur många barn som ska falla ur systemet eller hur många kämpande föräldrar som ska gå in i väggen innan någonting sker.
Vad ska vi göra?!
